Iallafall blev det så denna gång... när man haft en liten pojke med ögoninflammation, feber o allt annat jox klättrandes över sig så är det inte svårt att förstå att man själv kan bli drabbad...
Kände igår morse att det var fara o färde... men som alltid går min ignoranta sida in, jag tror att genom att ignorera känslan så försvinner det. Planen var träning igår kväll... ;-) Kl 16:30, fick jag avboka passet efter att ha försökt intala mig själv under hela eftermiddagen att jag mådde bra... Kl 20 satt jag och hackade tänder i soffan med massa kläder och täcket omvirat i kring mig... kl 22 låg jag i sängen med lika mkt kläder och TVÅ täcken... och jag frös lika illa ändå...
På morgonen kände jag mig ungefär lika illa som kvällen innan så Daniel lämnade Maja på dagis så jag slapp det bestyret. Jag och Joel har inte gjort många knop idag, för en gångs skull så lyckades jag få honom att sova precis som jag ville, jippie! 3 timmar i omgångar. Inte illa!!!
Vid dagishämtningen tog jag bilen istället för att gå de 10 min ner till dagis och så gjorde vi en utflykt till biblan (med kroppen preppad med alvedon så går allt!) En lugn utflykt i precis min smak. Fulladdade med böcker kom vi hem och jag fick en luuugn eftermiddag i soffan, läsandes för Maja. Det gäller att vara smart och tänka ut aktiviteter som passar ens mående och humör.
Känner mig nu liiiite bättre så imorgon är jag nog på topp igen... *ler*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar