Maja är mycket piggare och har *peppar peppar* varit feberfri sedan i går kväll, hon har sovit bort sin feber precis som man ska! Hon är dock inte helt piggelin utan hostar och snörvlar fortfarande.
I går kväll var det favorit i repris på lillebror som efter han somnat för kvällen vaknade av att han kräktes och hade megahög feber... Nästan exakt samma förlopp som storasyster! Han hade då varit pigg hela dagen och hjälpt mig utomhus med att kratta löv och hjälpt Daniel med garagestädning. Vi kanske körde för hårt med honom... ;-)
Jag och Joel är hemma och myser i soffan och Daniel har tagit med sig Maja på hennes första fotbollsmatch i allsvenskan! Påklädd och feberfri så är det en toppenaktivitet för att få i sig lite luft för lilla fröken.
Håller tummar å tår att jag o Daniel klarar oss... men med tanke på att vi sovit med febriga barn som hostat oss rakt i ansiktet kan man ju undra hur länge det håller.
söndag 26 oktober 2008
fredag 24 oktober 2008
Ledig fredag med sjuk liten tjej
Hämtade en liten febrig tös på dagis igår, hon låg i soffan och sov när jag kom! De ringde inte hem oss tidigare, pga att hon efter lunch tagit det lugnt och inte mått så dåligt - hon blev sämre på em när det närmade sig hämtning...
Lilltjejen blev genast ett par år yngre, hon klängde sig runt min hals och sa: "Mamma jag orkar nog inte dansa idag". "Å vi som har betalat för dansen, nu går du dit!!! ;-) " Nej då, vi stannade hemma och tog det luuuugnt! Med 39,6 i feber är man inte speciellt pigg, man vill inte äta och lillebror är bara jobbig...
Idag har jag fått i henne en glass, ett par glas saft och en halv våffla... och det är frukost,mellis och lunch...
Nåja det går bra, hon får ligga i soffan o kika på tv. Är lite frustrerad då jag inte får igång filmerna på datorn. Jag blir tokig på mig själv som ett offer för tekniken.
Nu hojtar barnen, måste kila...
Lilltjejen blev genast ett par år yngre, hon klängde sig runt min hals och sa: "Mamma jag orkar nog inte dansa idag". "Å vi som har betalat för dansen, nu går du dit!!! ;-) " Nej då, vi stannade hemma och tog det luuuugnt! Med 39,6 i feber är man inte speciellt pigg, man vill inte äta och lillebror är bara jobbig...
Idag har jag fått i henne en glass, ett par glas saft och en halv våffla... och det är frukost,mellis och lunch...
Nåja det går bra, hon får ligga i soffan o kika på tv. Är lite frustrerad då jag inte får igång filmerna på datorn. Jag blir tokig på mig själv som ett offer för tekniken.
Nu hojtar barnen, måste kila...
måndag 20 oktober 2008
Helg i solens tecken
Så var helgen över, och vilken härlig sådan vi haft! Solen har strålat på oss, löven har dalat ner i vår trädgård i härligt gula och röda färger. Vår gräsmatta är numer ett hav av gula löv. Det är jättefint - har inte kommit så långt som till krattningen ännu... så än så länge är det fint och ingenting jobbigt med en massa löv...
På lördagen tog jag och lilleman en långpromenad medans lillstintan och pappsen var på simskolan. Det är inte helt lätt att få lilleman entusiastisk över en långpromenad numer, men med lite övertalning om att vi minsann skulle få se hästar efter vägen då gick det bra! "hästaj" sa lilleman i parti och minut och jag fick lova att det kommer snart... Vilken tur att det sedan dök upp hästar efter vägen, flera gånger!
Eftermiddagen bestod av "flickmys" som Maja kallar det för när jag och Maja har lite egen tid. Vi åkte in till stan, gick på bio, åt popcorn och mös!
Efter bion fick Maja härligt besök av bästaste Moa! Moa kom för att leka och sova över! Gissa om det var en hit!? :-) De hade otroligt roligt och de lekte fantastiskt bra ihop. Det är så kul att se töserna ihop, de är olika på många sätt - men passar så bra ihop ändå! Kavata små töser som inte drar sig för att hitta på en massa bus... :-) Dans och stoj hade vi hela lördagkvällen, det var två trötta glada tjejer som somnade lite senare än vanligt. Söndagesförmiddan bestod i sakletande i skogen, man kan hitta massor av fina löv, kottar, stenar om man bara vill! å det ville såklart två små tjejer!!!
Söndagen gick förutom sakletandet i 30+ tecknet... Nu har jag passerat de 30 och börjar närma mig 40... ;-) Jag fick ett sånt glatt sms som deklarerade att nu är du närmare 40 än 20... Vilken tur att jag känner mig som en ungdom fortfarande, så att jag inte reagerar på såna ord... *hihi* Hade en trevlig dag med familj och vänner, tack käraste ni.
På lördagen tog jag och lilleman en långpromenad medans lillstintan och pappsen var på simskolan. Det är inte helt lätt att få lilleman entusiastisk över en långpromenad numer, men med lite övertalning om att vi minsann skulle få se hästar efter vägen då gick det bra! "hästaj" sa lilleman i parti och minut och jag fick lova att det kommer snart... Vilken tur att det sedan dök upp hästar efter vägen, flera gånger!
Eftermiddagen bestod av "flickmys" som Maja kallar det för när jag och Maja har lite egen tid. Vi åkte in till stan, gick på bio, åt popcorn och mös!
Efter bion fick Maja härligt besök av bästaste Moa! Moa kom för att leka och sova över! Gissa om det var en hit!? :-) De hade otroligt roligt och de lekte fantastiskt bra ihop. Det är så kul att se töserna ihop, de är olika på många sätt - men passar så bra ihop ändå! Kavata små töser som inte drar sig för att hitta på en massa bus... :-) Dans och stoj hade vi hela lördagkvällen, det var två trötta glada tjejer som somnade lite senare än vanligt. Söndagesförmiddan bestod i sakletande i skogen, man kan hitta massor av fina löv, kottar, stenar om man bara vill! å det ville såklart två små tjejer!!!
Söndagen gick förutom sakletandet i 30+ tecknet... Nu har jag passerat de 30 och börjar närma mig 40... ;-) Jag fick ett sånt glatt sms som deklarerade att nu är du närmare 40 än 20... Vilken tur att jag känner mig som en ungdom fortfarande, så att jag inte reagerar på såna ord... *hihi* Hade en trevlig dag med familj och vänner, tack käraste ni.
fredag 17 oktober 2008
Härliga fredag!
Härliga fredag började med träning på gymmet här på jobbet. Så skönt och en riktig lyx att ha möjlighet att ibland påbörja sin dag så. Nästan helt ensam gick jag omkring bland maskinerna, även det en lyxfaktor - att få välja o vraka! :-)
Här på jobbet har vi idag det lugnt, vilket känns behövligt och skönt!!! Efter veckans negativitet på jobbet känner jag att jag vill vara hemma och bara njuta av min fantastiska familj. Ser fram emot en härlig helg tillsammans med familjen, det kommer att bli en lugn helg med simskola, födelsedagskalas och mys!
Min kära mor är ledig idag och hon ville passa på att njuta av barnbarnen, så de hämtas av mormor på dagis idag! Så jag börjar min helg med att flexa ut och åka ner på stan - ensam- för att uträtta några ärenden. Förbereder och planerar, så snart mina vänner kommer "hemligheten" ut... ;-)
Förresten: Tack M för att du är en glädjespridare i din blogg. Mår gott när jag läser dina ord.
Trevlig helg! *kram*
Här på jobbet har vi idag det lugnt, vilket känns behövligt och skönt!!! Efter veckans negativitet på jobbet känner jag att jag vill vara hemma och bara njuta av min fantastiska familj. Ser fram emot en härlig helg tillsammans med familjen, det kommer att bli en lugn helg med simskola, födelsedagskalas och mys!
Min kära mor är ledig idag och hon ville passa på att njuta av barnbarnen, så de hämtas av mormor på dagis idag! Så jag börjar min helg med att flexa ut och åka ner på stan - ensam- för att uträtta några ärenden. Förbereder och planerar, så snart mina vänner kommer "hemligheten" ut... ;-)
Förresten: Tack M för att du är en glädjespridare i din blogg. Mår gott när jag läser dina ord.
Trevlig helg! *kram*
torsdag 16 oktober 2008
Pessimistisk
Varför är jag så pessimistisk som rubriken skriker ut? Jo vår "fantastiska" chef gav oss igår ett dystert besked på ännu mera besparingar än de som redan görs, besparingar som under år 2009 ska motsvara 11 årsarbetare...
Om det innebär att någon får gå vet vi ännu inte, men det betyder att vi högst troligt inte får gå på några utbildningar, vi får dra åt svångremmen på det mesta och prioritera ännu hårdare än vad vi gör. För att det ska fungera att göra prioriteringar och ändå fortsätta göra ett bra jobb, så krävs det mycket av oss - men det krävs oxå mycket av vår närmsta chef.
Vi behöver en tydlig, rak och ärlig chef. I dagsläget har vi inte det, vilket är synd. Vi har en relativt ny chef som inte varit chef tidigare, denne sätter på skygglapparna och lyssnar inte på oss när vi vill säga något, fråga något etc. Är det en rädsla hos denne? Är det ett för tufft jobb? Men hur svårt kan det vara att vara TYDLIG, RAK och ÄRLIG?!?! Vi är en grupp människor där många har starka personligheter och många tar mycket plats, men i detta nu har vi hamnat i ett apatiskt tillstånd där vi bara sitter och gapar... Det tar musten ur mig att tänka på alla neddragningar, jag som är i grunden en positiv person dras med i de pessimistiska tankarna som finns på jobbet. Hela teamet utstrålar negativitet.
Trots min pessimistiska ton, så försöker jag tänka att jag är tacksam över det liv jag har. Ett jobb är bara ett jobb.
Vi fick ytterligare ett tråkigt besked i går, vår andra chef har drabbats av cancer... Vi som nyss hade minnesstund för en annan medarbetare och där vår chef var med och stöttade oss. Jättejobbigt, och återigen så blir livet så där påtagligt skört igen. Det händer så mycket, och så många är sjuka. Både nära personer och "kompisarskompisars barn", kollegor... det känns inte rättvist. Tänker på er/dem.
Vår närmsta chef kände inte "in" att vi hade behövt prata kring detta, utan rusade vidare i sitt fullspäckade schema och pratade om besparingar och massa annat som faktiskt bara flög förbi. Totalt kaos! Blackout i tankarna. Ingen i teamet kände sig delaktig. Som tur är har vi haft handledning idag, och där har vi fått ventilera lite av våra tankar. Men hur går vi vidare?
Om det innebär att någon får gå vet vi ännu inte, men det betyder att vi högst troligt inte får gå på några utbildningar, vi får dra åt svångremmen på det mesta och prioritera ännu hårdare än vad vi gör. För att det ska fungera att göra prioriteringar och ändå fortsätta göra ett bra jobb, så krävs det mycket av oss - men det krävs oxå mycket av vår närmsta chef.
Vi behöver en tydlig, rak och ärlig chef. I dagsläget har vi inte det, vilket är synd. Vi har en relativt ny chef som inte varit chef tidigare, denne sätter på skygglapparna och lyssnar inte på oss när vi vill säga något, fråga något etc. Är det en rädsla hos denne? Är det ett för tufft jobb? Men hur svårt kan det vara att vara TYDLIG, RAK och ÄRLIG?!?! Vi är en grupp människor där många har starka personligheter och många tar mycket plats, men i detta nu har vi hamnat i ett apatiskt tillstånd där vi bara sitter och gapar... Det tar musten ur mig att tänka på alla neddragningar, jag som är i grunden en positiv person dras med i de pessimistiska tankarna som finns på jobbet. Hela teamet utstrålar negativitet.
Trots min pessimistiska ton, så försöker jag tänka att jag är tacksam över det liv jag har. Ett jobb är bara ett jobb.
Vi fick ytterligare ett tråkigt besked i går, vår andra chef har drabbats av cancer... Vi som nyss hade minnesstund för en annan medarbetare och där vår chef var med och stöttade oss. Jättejobbigt, och återigen så blir livet så där påtagligt skört igen. Det händer så mycket, och så många är sjuka. Både nära personer och "kompisarskompisars barn", kollegor... det känns inte rättvist. Tänker på er/dem.
Vår närmsta chef kände inte "in" att vi hade behövt prata kring detta, utan rusade vidare i sitt fullspäckade schema och pratade om besparingar och massa annat som faktiskt bara flög förbi. Totalt kaos! Blackout i tankarna. Ingen i teamet kände sig delaktig. Som tur är har vi haft handledning idag, och där har vi fått ventilera lite av våra tankar. Men hur går vi vidare?
Inspiration!
Så har det gått snart en hel arbetsvecka igen. Jag har knappt hunnit landa på jobbet efter utbildningen som jag åkte på i förra veckan, mycket på gång hela tiden känns det som!
Utbildningen var fantastiskt rolig, intensiv och innebar mycket jobb mentalt och fysiskt! Jag åkte nattåg upp till Umeå sent söndagkväll, bodde på hotell i fyra nätter och åkte sen flyg/tåg hem på fredagskvällen. Så lyxigt att få sova hela nätter, äta hotellfrukost och ha lite egen tid... förutom det så hade jag jättetrevligt tillsammans med ffa en tjej i gruppen, vi passade på att träna ihop, promenera ihop, shoppa ihop mm. Det kändes som vi känt varandra länge... Häftigt att möta människor som det "klickar" så med! Vi och två andra tjejer åt middag ute på en indisk restaurang en kväll, vilket var helt sagolikt gott och i jämförelse med vad vi åt på luncherna var det liknande en Nobelmiddag... ;-) (luncherna var otroligt äckliga)
Utbildningen jag var på var en kurs i Basal kroppskännedom, kika in på http://www.ibk.nu/ så får du reda på lite mer om vad det är. I mitt jobb ser jag oändliga möjligheter med denna metod, men då gäller det att öva, utbilda sig vidare och öva ännu mera.... Övandet ser jag som en självklarhet att komma igång med, både för egen del och med patienter. Jag vill sätta igång och jobba med detta, det känns otroligt inspirerande!!! Metoden fungerar på "alla" - friska som sjuka, utvecklingsstörda, autistiska, "normalstörda". Alla som har en kropp helt enkelt kan genomföra BK!
Utbildningen var fantastiskt rolig, intensiv och innebar mycket jobb mentalt och fysiskt! Jag åkte nattåg upp till Umeå sent söndagkväll, bodde på hotell i fyra nätter och åkte sen flyg/tåg hem på fredagskvällen. Så lyxigt att få sova hela nätter, äta hotellfrukost och ha lite egen tid... förutom det så hade jag jättetrevligt tillsammans med ffa en tjej i gruppen, vi passade på att träna ihop, promenera ihop, shoppa ihop mm. Det kändes som vi känt varandra länge... Häftigt att möta människor som det "klickar" så med! Vi och två andra tjejer åt middag ute på en indisk restaurang en kväll, vilket var helt sagolikt gott och i jämförelse med vad vi åt på luncherna var det liknande en Nobelmiddag... ;-) (luncherna var otroligt äckliga)
Utbildningen jag var på var en kurs i Basal kroppskännedom, kika in på http://www.ibk.nu/ så får du reda på lite mer om vad det är. I mitt jobb ser jag oändliga möjligheter med denna metod, men då gäller det att öva, utbilda sig vidare och öva ännu mera.... Övandet ser jag som en självklarhet att komma igång med, både för egen del och med patienter. Jag vill sätta igång och jobba med detta, det känns otroligt inspirerande!!! Metoden fungerar på "alla" - friska som sjuka, utvecklingsstörda, autistiska, "normalstörda". Alla som har en kropp helt enkelt kan genomföra BK!
söndag 5 oktober 2008
Kurs
Lämnar Daniel hemma med våra två busungar och sätter mig på tåget mot Umeå ikväll 21:57. Ska på kurs i Basal kroppskännedom en HEL vecka! Det ska bli skoj med kursen, men idag känns det lite tungt att åka iväg... Men men det blir nog bra! Kommer hem 21:24 på fredag kväll.
Jag kommer inte att ha tillgång till internet vad jag vet, så kära vänner - ha en trevlig vecka! Vi hörs nästa helg!
Jag kommer inte att ha tillgång till internet vad jag vet, så kära vänner - ha en trevlig vecka! Vi hörs nästa helg!
Cykelfest
I går var vi på cykelfest! Jätteskoj! För er som inte vet vad det innebär så är det förutom att det är fest där alla cyklar mellan destinationerna så betyder det oxå att alla som är med på festen blir tilldelade en varsin del av middagen dvs förrätt, varmrätt eller efterrätt. Alla får en adress där man skall infinna sig på olika klockslag: 17:30 förrätt på en adress tillsammans med två par, 19:00 varmrätt på en annan adress med två par, 20:30 efterrätt på ett tredje ställe med två andra par. Det innebär alltså att du träffar olika människor på alla ställen; dvs när vi ätit förrätten så åkte alla paren åt olika håll för att äta varmrätten med två andra par osv. Är ni med? Vi blev tilldelade att göra efterrätten (alla fick likadana recept, så man behöver inte kämpa med det).
Vår kväll började dock med ett litet missöde då vårt förrättställe hade ändrats och man hade glömt att ringa oss... ;-) Så vi stod utanför det hus där vi skulle äta förrätt och det var ingen hemma!!! Som tur var så fick vi tag på arrangörerna som skickade oss rätt (de skämdes rätt rejält... o bad om ursäkt hela kvällen) och som tur var så låg det huset på samma gata, men tvärs över vägen. Så det löste sig!
Varmrätten var oxå på samma gata, så vi slapp cykla så långt. Sen hade vi som sagt efterrätten, och vi hann precis komma hem när det första paret dök upp.
Mycket trevlig idé- vi fick träffa personer som vi sett som hastigast på dagis. Vi gjorde många nya trevliga bekantskaper! Kvällen avslutades på kommunhuset i Valbo med drinkar och dans! :-) Vi cyklade hem i 02:30 tiden... rätt så möra, men mycket nöjda med en skoj kväll!
Vår kväll började dock med ett litet missöde då vårt förrättställe hade ändrats och man hade glömt att ringa oss... ;-) Så vi stod utanför det hus där vi skulle äta förrätt och det var ingen hemma!!! Som tur var så fick vi tag på arrangörerna som skickade oss rätt (de skämdes rätt rejält... o bad om ursäkt hela kvällen) och som tur var så låg det huset på samma gata, men tvärs över vägen. Så det löste sig!
Varmrätten var oxå på samma gata, så vi slapp cykla så långt. Sen hade vi som sagt efterrätten, och vi hann precis komma hem när det första paret dök upp.
Mycket trevlig idé- vi fick träffa personer som vi sett som hastigast på dagis. Vi gjorde många nya trevliga bekantskaper! Kvällen avslutades på kommunhuset i Valbo med drinkar och dans! :-) Vi cyklade hem i 02:30 tiden... rätt så möra, men mycket nöjda med en skoj kväll!
torsdag 2 oktober 2008
Rådgivning?!
Är hemma med Joel som har feber (liiite) och utslag i stjärten, runt munnen, tungan och på magen... Blev hemringd från jobbet, så idag blev det en kortis dag. Två timmars jobb hann det bli...
Jag ringde distriktan för att få lite råd och om möjligt komma dit och få det uppcheckat, men oj så svårt det är få komma dit... Man måste verkligen stånga sig blodig och säga precis rätt saker för att få en möjlighet att komma dit. Först så sa hon att det inte fanns några tider idag och näe du inte imorgon heller. Det är heeeelt fullbokat. Men efter ett litet tag när jag återigen berättat om utslagen så ska vi få komma. Hennes ideér om vad det kunde vara köper jag inte, allergi? blöjutslag? (kring munnen?) Jag som (såklart) har kollat en del på nätet, pratat med Mamma etc hade ju en del ideér som hon var tvungen att lyssna till.... Sen ringde vår fantastiska BVC sköterska upp och hon sa direkt: klart det ska kollas! Kan vara streptokocker och det bästa vore om hela familjen kollas - för det kan gå runt i familjen. Rådgivningssköterskan nämnde inte ens detta... Nåväl, Daniel får ta upp det med sköterskan imorgon när han ska dit; så att hela familjen blir petade i halsen för att se om vi har streptokocker!!!
Jag ringde distriktan för att få lite råd och om möjligt komma dit och få det uppcheckat, men oj så svårt det är få komma dit... Man måste verkligen stånga sig blodig och säga precis rätt saker för att få en möjlighet att komma dit. Först så sa hon att det inte fanns några tider idag och näe du inte imorgon heller. Det är heeeelt fullbokat. Men efter ett litet tag när jag återigen berättat om utslagen så ska vi få komma. Hennes ideér om vad det kunde vara köper jag inte, allergi? blöjutslag? (kring munnen?) Jag som (såklart) har kollat en del på nätet, pratat med Mamma etc hade ju en del ideér som hon var tvungen att lyssna till.... Sen ringde vår fantastiska BVC sköterska upp och hon sa direkt: klart det ska kollas! Kan vara streptokocker och det bästa vore om hela familjen kollas - för det kan gå runt i familjen. Rådgivningssköterskan nämnde inte ens detta... Nåväl, Daniel får ta upp det med sköterskan imorgon när han ska dit; så att hela familjen blir petade i halsen för att se om vi har streptokocker!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)