Saknad

Hjärtat blöder.

Älskade finaste Emmis. Åh vad jag saknar dig. Vila i frid min vän.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Göteborgsvarvet

Japp, så var det gjort. En halvmara avklarad. Det längsta lopp jag nånsin sprungit. Jag var rädd att inte ta mig i mål, var nervös att inte hinna fram i tid tills dess att repet drogs efter 13,3 km. Jag startade i sista startgruppen, lite lätt nervöst att vänta tills klockan slog 16. Vid den tiden hade maken redan passerat mållinjen.
Det var en häftig känsla att ge sig ut i spåret och veta att jag har 2,1 mil framför mig. Sprang fort i början, höll faktiskt ett högt tempo hela första milen. Min rädsla att inte hinna fram innan repet drogs hade jag inget för: vid den tiden så hade jag sprungit ca
17,5 km... :-) Fick ont i knäna efter ett tag, stannade och stretchade och fortsatte sen.
Att springa genom ett Göteborg fyllt av glada hejande människor var häftigt. När målrakan närmade sig och hejarop hördes kändes det som att jag flög på moln. Vilken känsla. Jag kom in i mål, min tid landade på 2:05:55. En för mig helt fantastisk tid!
Nu blir det anmälan igen, tänker springa nästa år oxå! Det gav mersmak!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotbollsmamma

Nu har jag officiellt startat upp en karriär som tränare/lagledare för Majas fotbollslag. :-) Det var riktigt roligt, 13 pigga glada tjejer kom och lirade boll med
mig och två andra föräldrar. Jag har väl aldrig varit nån talang på fotboll när jag spelat, men jag har spelat i massa år och alltid tyckt om att spela. Hellre än bra liksom... ;-) Får hoppas att jag har bättre talang för laglederi!

Ser fram emot en rolig sommar med träningar och matcher. Framförallt ser jag fram emot att dela den här upplevelsen med Maja.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Joråsåatt...

man vet att man lever. Nej förlåt man ska inte säga man. JAG vet att jag lever. Har fantastiskt mycket att göra på jobbet just nu. Är rädd att jag glömmer att göra hälften av det som står på min "att göra" lista. Jag måste då och då backa tillbaka, tänka ett varv till och återigen inse: jag arbetar inte i nån akutverksamhet och den som skriker högst måste inte komma först. Jag har mina prioriteringar och de måste jag följa. Fast den som skriker högst kan ibland låta väldigt övertygande... Nåväl. Har just nu en del tunga ärenden, där jag bl.a. tvingats ta steget och anmäla till soc. Men det är sånt sim ingår, även fast det känns pissigt att behöva göra det. Jag har mycket roligt på jobbet oxå; hade föräldrautbildning i måndags och gruppträning i tisdags. Det förgyller.

På hemmafronten är det oxå fullt ös. Jag och maken springer massor eftersom vi snart ska springa Göteborgsvarvet. Barnen vill inte gå och lägga sig om kvällarna, det är för ljust... Kamp om kvällarna. Planering inför renovering pågår oxå och det tar tid. Vi hinner knappt städa, tvätta etc under veckorna. Trötta som 17 på kvällarna dimper vi ner i soffan, och tomglor på tv:n alldeles för länge. Sen vaknar man och är lika trött igen. Vardag kallas det för va?! ;-)

Jo sa jag att jag ska bli lagledare för Majas fotbollslag oxå? Det passar in i min för övrigt lugna vardag.

Puss på er



- Posted using BlogPress from my iPhone