Japp, så var det gjort. En halvmara avklarad. Det längsta lopp jag nånsin sprungit. Jag var rädd att inte ta mig i mål, var nervös att inte hinna fram i tid tills dess att repet drogs efter 13,3 km. Jag startade i sista startgruppen, lite lätt nervöst att vänta tills klockan slog 16. Vid den tiden hade maken redan passerat mållinjen.
Det var en häftig känsla att ge sig ut i spåret och veta att jag har 2,1 mil framför mig. Sprang fort i början, höll faktiskt ett högt tempo hela första milen. Min rädsla att inte hinna fram innan repet drogs hade jag inget för: vid den tiden så hade jag sprungit ca
17,5 km... :-) Fick ont i knäna efter ett tag, stannade och stretchade och fortsatte sen.
Att springa genom ett Göteborg fyllt av glada hejande människor var häftigt. När målrakan närmade sig och hejarop hördes kändes det som att jag flög på moln. Vilken känsla. Jag kom in i mål, min tid landade på 2:05:55. En för mig helt fantastisk tid!
Nu blir det anmälan igen, tänker springa nästa år oxå! Det gav mersmak!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar