Livet på en pinne. Trots dålig start med halsfluss för egen del och scharlakansfeber hos bägge barnen så har vi det nu så härligt. Vi bor i en mycket enkel, för att inte säga spartansk, stuga utan dusch, enbart kallvatten och utetoa... Stugan är av riktigt gammal sort, låt säga tidigt 60 tal (eller ännu tidigare) och åh så mysig. Den ligger vid foten av Ramundberget med utsikt över backarna.
Vädret här uppe, detta sena påsklov, är varmt, soligt och skönt. Det har även regnat lite, konstigt nog. Detta gör att backarna är som smör, dvs ganska tungåkta. Men det finns snö! Vi kan åka! Nu när vi alla börjar bli friska kan vi njuta av allt. Livet är bra härligt.
Joel och Maja åker själva i ankarliften i vissa backar. Det är en fröjd att se våra små telningar på 4 å 7 år åka framför oss.
Joel konstaterade vid ett tillfälle idag att killen framför oss i liften åkte sicksack och - det får man ju inte göra, eller? -Nä så är det, risken är att man trillar berättade jag. Joel funderade en stund till och sa sen: -Han har nog inga föräldrar här.
Den lilla kommentaren fick mig att inse att vår lillskrutt börjar bli stor...
Vår andra skrutt börjar oxå bli stor. Vi spelar alfapet om kvällarna här (för tv finns inte heller i stugan) och hon för protokoll och kommer med fantastiska ord. <3
- Posted using BlogPress from my iPhone
