Nedstämd

usch vad livet ibland bara kan kännas blä. Vi hade planerat in en resa över valborg ner till barnens kusiner för att äntligen få träffas (har inte setts sedan jul). Eftersom E är sjuk så kan det hastigt ändras, och så även denna gång. E ligger inne på sjukhuset för behandling, och kommer att vara inne i 5 dagar. Det känns jättetrist, och det gör det hela så påtagligt. Han är faktiskt sjuk. Jag vet att de tycker att de är besvärliga när de tvingas ställa in, men hur kan de vara besvärliga?!? Läget är ju sådant här nu. Vi kan inte ändra på det. E måste få styra. Jättetråkigt att vi inte kan träffas, men vi får göra det när E är bättre.
Sänder alla tankar jag har till älskade lille E.

Äntligen fredag!

Så var den här min efterlängtade fredag, min favoritdag på hela veckan. Fredag betyder ledigt i två hela dagar med härliga familjen. Jag och dotra ska gå på teater ikväll, vi ska se Pettson och Findus! Maja ser fram emot det mycket och så även jag, kanske inte just till teatern - men för att få lite egentid med min älskade dotter. Det är inte så ofta vi har det nu för tiden, så jag ser fram emot det.

Idag har jag varit riktigt hurtig och arbetsför! I morse var jag 07:00 på gymmet och tränade, innan dess hade jag cyklat mina 6 km hit. Efter det har flitens lampa lyst i mitt rum, jag har fixat och donat. Ringt och skrivit journal, administrerat allt som man ska... :-) Japp idag känns det bra! :-)

Jag längtar ut till min cykel och till att cykla halvtimmen hem i solskenet. Är det inte dax att sluta snart?!?

Kurs m Kurt

bokstavligen alltså...(kursledaren heter Kurt...) ;-) Har kommit tebaks till jobbet efter tre dagars kurs, har bott på en herrgård och ätit smaskig mat och blivit matad med massa ny kunskap. Kunskap som både ger stor inspiration samt ger en hel del frustration (hur svårt kan d va egentligen? varför gör inte vi så?) Det bästa har varit att träffa andra yrkesverksamma inom habiliteringar runt om i Sveriga, utbyta erfarenheter och höra hur man gör på andra ställen. Mycket spännande!
Jag är helt slut idag och försöker komma ner på jorden och försöker få nåt vettigt gjort här på kontoret. Har hör och häpna varit ute och träffat brukare idag (brukare är vårt hemska ord för patienter...) - jättekul! Inspirerande att få träffa de vi ska jobba med och inte bara sitta här o jäsa o längta ut... :-)

Märker ni vilken positiv inställning jag har!?!? Heja heja!

Pyrande eld

Här på jobbet pyr det lite här och var. Folk är missnöjda, folk gör inte mer än de behöver och framförallt folk hjälper inte varandra. Jag är mållös över hur "vissa" behandlar "vissa"... (vågar inte riktigt skriva ut allt pga att jag inte vet vem som möjligtvis skulle läsa...)
Stämningen i fikarummet är god, som den så oftast är... men på alla kontorsrum så kokar missnöjet. Det är hemskt att som "utomstående" (nåja jag är inte utomstående, men jag är ju "nygammal" och har inte sett vad som skett under tiden jag varit borta...)se detta och på nåt otäckt vis invaggas i samma hemska missnöje... *hjälp*

Har idag sett en reaktion från en av de äldsta här på bygget som jag tycker hör hemma i sandlådan! Hon hade fått reda på en sak som inte direkt var gynnsam för henne, men det var ändock hon bla som gjort "saken". När personen det gäller kom in i personalrummet, reste hon sig demonstrativt, slängde ihop sina matgrejjor och gick! Pang tjong!

Mycket av missnöjet här på jobbet beror på att det under föregående år satt en tillförordnad chef här som rörde runt och rörde runt igen och snurrade till allt och talade om för nästan alla vilket dåligt jobb de gjorde. Grattis till dem liksom. Jag är självisk när jag säger att jag är glad över att jag inte var här då... ;-)

*Hjälp*... det här gör ju inte min motivation högre om man säger så. Nån som har ett jobb på lut?!?

Flashback

På personalparkeringen mötte jag idag en kvinna som såg märkligt bekant ut... Funderade en stund innan jag kom på att det var barnmorskan som förlöste mig när Joel föddes. Den fantastiska kvinnan som hjälpte mig så. Wow, vilken flashback att se henne igen efter 1 år o 2 mån... Jag fick rysningar i hela kroppen och ögonen tårades. Tänk att det gått så fort, vår fantastiske lille kille är nu 1 år och 2 mån och är trots en dramatisk start en liten kille som utvecklas i raketfart.
Det var nästan så att jag ville springa fram till barnmorskan och säga: Tack för all hjälp. Men det blev inte mer än att jag tittade, tänkte och ryste... det får räcka så. Tror inte att hon skulle känt igen mig ändå.

Personlig assistent

Min kollega är sjuk sedan typ 10 dagar, jag har knappt sett henne sedan jag började jobba. I dag har jag fåt jaga runt folk på telefon och avboka hennes möten etc. Vilken tur att jag inte har mer inbokat i min kalender... *hoho* ;-) Annars har min dag inneburit att jag hjälpt fönsterputsaren som varit här och putsat fönster att rensa ur alla fönster. Tänk vad en liten sjukgymnast kan! ;-)

I går hade jag dock en bra dag på jobbet, var på konserthuset hela dagen och lyssnade på en massa intressanta föreläsningar från anställda inom landstinget som forskar. Spännande värre! Vi hade även förmånen att lyssna en timme på Fredrik Sträng, ett energiknippe utan dess like... Han som personlig coach skulle underlätta mycket här i livet... :-)

Apropå nåt helt annat så har vi börjat lägga in golvet i källaren och det blir så himla fint! Tur att man har något att glädjas åt i allt elände! :-) (jobb, bil som lämnades till verkstan igår etc...)

Ok nu ska jag försöka göra nåt vettigt och sen är det lunch...

Att jobba eller inte jobba

*Hmmm* måste bara medge att på en fredag som denna och när inget finns inbokat i min kalender (den gapar ganska så tom faktiskt, vilket är frustrerande, men inget att göra nåt åt då det just nu är "lugnt" på sjukgymnastfronten här på jobbet...) så har min arbetsmoral sjunkit till de lägsta nivåerna hittills. Jag har surfat runt och läst lite bloggar och jag gör allt annat än tänker på jobbet.

Detta måste ändras. Jag vill ha nåt att göra. Idag är det kanske inte mycket jag kan göra åt saken, kan inte direkt åka ut och skapa mig egna ärenden (eller det kanske jag skulle kunna, men det skulle strida mot vårt uppdrag och vår verksamhet). Men fortsätter det så här, är det skoj att jobba då?! Vad ska jag göra?

Jag har ju ett jobb som bygger på att det inkommer remisser och att det i dessa remisser efterfrågas sjukgymnast. Jag kan inte göra nåt åt att det efterfrågas allt annat än sjukgymnast i de remisser som kommer till teamet just nu, men hallå... jag vill inte bara dega här på jobbet. Ska jag ut o ragga upp patienter?!?!

Att jobba inom habiliteringen är liiiite annorlunda än att jobba in primärvården där det kommer in patienter på löpande band som kräver behandling. Våra brukare är ju i behov av en annan typ av vård och inkommer med egna ansökningar där det kan efterfrågas allt från råd och stöd till anhöriga till hjälp med träning.

Jag tycker mitt jobb som sjukgymnast inom habilitering är roligt, jag älskar att jobba med de här målgrupperna (autism/asperger/CP-skador/utvecklingstörning/förvärvade hjärnskador/medfödda rörelsehinder). Men bara för att jag tycker att målgrupperna är toppen så kan jag ju inte sitta kvar på ett jobb och inte göra nånting...

Jag går en utbildning nu om habilitering, jag kan ju faktiskt jobba med den. Vi ska ha litteraturseminarie snart. Bra en sak jag kan göra.

Men allvarligt talat, fortsätter det så här så måste jag göra nåt åt saken.

Kraxigt i halsen

Med en förkyld son och en förkyld/febrig sambo så är det väl inte konstigt om även jag blir förkyld?! Vaknade med ont i halsen så vi får väl se vart det landar?!!
Jag och Maja ska på 7 års kalas idag, och då får inte pappa följa med för enligt Maja så är pappa "febjig och kan smitta Elin"... *hihi*

I går passade jag på att träna efter jobbet, jag sprang på löparbandet och gymmade. Tror att det var ett smart drag eftersom att jag hade så fruktansvärt ont i alla muskler efter onsdagens boxning, och idag känns det bättre! Vet inte om jag sagt det förr, men jag tänker alltid att "ont skall med ont fördrivas"... ;-) Närå, men träningsvärk botas enligt mig med mer träning!

Fredag idag, sista jobbardagen inför helgen! Härligt! Min kollega har varit sjuk hela veckan och jag har fått mycket gjort... *hmmmm* undrar vad det beror på?! ;-)

Hmm jag är visst ingen datanörd...

Försöker mig på att lägga till bilder, och jag ser dem inte alls när jag kollar i bloggen... (tänker på ljuset i inlägget nedan) Vad gör jag för fel?! O datanördar där ute?!

Boxning och maffia...

Häromdagen så åkte jag hem till Sandra efter jobbet för att träffa mina härliga vänner i mamma-maffian. Vi åt gott, skvallrade och skrattade - det är alltid lika härligt att träffa dem och jag mår så bra efter varje tillfälle vi ses! Vi träffas allt för sällan nu för tiden, men nu har vi faktiskt bokat in nästa tillfälle - redan! Härligt, längtar redan! :-)

Efter att ha kommit hem från vår trevliga kväll så fick vi besök av syster och hennes två kompisar från England. Eftersom de kära vännerna trott att det är sommar i Sverige i april(typ)så hade de inga jackor, vinterskor etc. Eller rättare sagt killen i sällskapet hade åkt i stickad tröja och gympaskor... Vi tog fram allehanda vinterkläder och skor så att de skulle ha en chans att utforska Sverige och Sandviken... (vad nu som finns där att utforska... *hihi*) Hoppas att de har några härliga dagar här!

Idag har jag ont i diverse muskler som jag troligtvis inte använt på mycket länge. Jag var på boxning igår på gymmet. Sjukt jobbigt och sjukt roligt! Jag boxades med en "tant" i modell lång så det var extra jobbigt för mig... Kändes så härligt att riktigt få ta ut sig och bli svettig och trött och darrig i musklerna! Yes!

Tänd ett ljus

Visa att du bryr dig du oxå! Jag gjorde som Mammatilltvå och tänder ett ljus för Engla och hennes familj.

Ge mig styrka

disciplin och arbetsmoral. Jag har inte nåt av det just nu... Är slapp, slö o likgiltig ;-) Hur månne detta bliva om det redan är så efter en veckas arbete?!?!
Längtar hem, tänker redan på morgondagens träff med mina härliga mammavänner, onsdagens träningspass finns oxå med i tankarna och just ja imorgon ska jag ju klippa mig oxå. Alla livets viktigheter känns idag bra mycket roligare att tänka på än att sitta här på kontoret och göra "jobbsaker".

Nåja vad sägs om att ta nya tag och försöka läsa om FN´s standardregler om delaktighet och jämlikhet?!?

Måndagmorgon

Första måndagsmorgonen på jobbet... och ja det var lika jobbigt som alltid att gå upp en måndag. Jag som vant mig vid att ha lugna måndagar då vi drar oss lite extra, fick nu gå upp själv medans min gosiga familj låg kvar i sängen och sussade... Lite avis blev jag!!! Nu sitter jag här på jobbet efter en språngmarsch i ösregnet!

Föregående vecka var en omtumlande vecka, bara att ställa om sig till att bli arbetande Sara gjorde mig sliten... Jag har försökt sätta mig in i allt nytt på jobbet, alla administrativa ändringar som hänt under året jag varit borta, har försökt lära mig namnen på nya medarbetare mm mm. Summasumarum hade jag en bra vecka, men som sagt jobbigt att ställa om sig.

I lördags var vi på 30 års fest med schlagertema hos Lena. Jag var utklädd till en 80talets Pernilla Wahlgren och Daniel var utklädd till Tomas DiLeva. En fest som innehöll karaoke i massor, dans o go mat. Vi hade jätteskoj och kom hem vid 03:00! Jag är hes och känner mig fortfarande sliten... Hela dagen igår bestod i att slappa i soffan... Jag är inte van att vara ute på roligheter sent på natten... *hihi*

Nu ska jag försöka göra nåt vettigt här på jobbet....