Idag ringde en nära och mycket kär släkting och talade om att deras son fått en allvarlig sjukdom (har väntat på besked i några dagar). Tänker så på dem och vill så gärna hjälpa dem. De tänker dock mest på oss och hur vi ska reagera, för innan han ringde mig så ringde han min kära mor och frågade om jag orkade ta emot ett sådant samtal när jag är själv hemma... *ler* Osjälviskt eller hur?!
Stora stora styrkekramar till er. Tänker på er, hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar