I natt vaknade jag vid 03 av att Joel hade vaknat, och sen sov han oroligt fram till kl 05 (med oroligt menar jag vaknade typ hela tiden och skrek till...) Jag ammade honom i 04:30 tiden (som vanligt), men det verkade inte hjälpa.... Ännu mera hunger eller bara trötthet? eller ont nånstans? *suck* Det är jobbigt när man inte vet hur man kan hjälpa de små liven. Just nu har han efter stora protester somnat om en liten stund.
Ok färdigklagat... på med kläder, fixa matsäck, fixa frukost, på med leendet... ;-) Man går på nån reserv som småbarnsmamma.... det ordnar sig trots att man är supertrött...
Vi är kanske "Supermums" helt enkelt som flyger fram och sjunger "Here I come to save the day"?!? För i det långa loppet är det ju det man gör, man fixar och ordnar och grejar trots att man är trött eller vad nu än må vara. Hejja oss mammor (och pappor!)!
2 kommentarer:
Åååå stackare!
Även jag har haft en pissig natt men det är ju som du säger då våra supermums krafter slår in och gör oss superstark!
Återkommer ifråga om Me&I
Kra
Ja precis så är det! Den där reserven som aldrig tycks ta slut. Och tur e väl det!
Och leendet som man "klär på sig" varje dag - Supermums! :-)
Skicka en kommentar