onsdag 20 augusti 2008

Mycket att stå i!

Har fått städdille och vill ha i ordning här hemma. Har påbörjat en massa projekt, vilket gör att inget blir riktigt färdigt... Klädkammaren har fått sig en omgång, tvättstugan, vårt gamla rum (som ska bli Majas), badrummet, köket, jag vill sätta upp tavlor, lägga in kort på hemsidan (ja jag vet det var läääänge sen!) mm mm. Jag bör nog göra en arbetsprioritering för att få detta att hålla... Stackars Daniel, han tycker att jag bara rör upp och rör runt... och han har nog rätt... ;-)

Nu är det 10 dagar kvar tills tjejmilen!!! Jag har fått löpardille utöver mitt städande o donande, så jag springer och springer. Det blir nästan som en drog, jag vill helst springa varje dag (fast jag håller mig för att inte bli övertränad, då kanske jag inte orkar med tjejmilen). Det är så skönt att bara ge sig ut och springa och ha Ipoden med sig och lyssna på hög musik eller på ljudböcker (jag springer riktigt bra till ljudböckerna!)


Dagarna här hemma går i sakta mak framåt. Vi har efter lördagens fantastiska fest (TACK Lena o Magnus!) sakteliga återhämtat oss. Jag och barnen gör små utflykter till Farmor o Farfar, till Boulognerskogen mm. Imorgon blir det utflykt till Söderhamn för att hälsa på höggravida Hanna! :-) På fredag hoppas jag på fint väder så att vi kan göra nån rolig utflykt!


Snart är dagen D här, Joel börjar på dagis på måndag!!! Lilleman är ingen liten plutt längre, han är stora pojken som ska gå på dagis... Jag har inte riktigt hängt med... Han känns så stor nu, han härmar varje ord vi säger, han har en egen bestämd vilja, han är en pojke och ingen bebis längre!!! Fantastiskt.

1 kommentar:

Mamma sa...

Hej! Jag är lite i fas med dig....håller också på att rensa och städa och har mig. Vill få ut allt som är urväxt, trasigt, förlegat och in med nytt och frächt. Så du ska springa tjejmilen du!? Jag har två vänner som springer livet av sig var och varannan dag inför detta lopp. Önskar jag var lika målinriktad och det verkar ju vara en riktig folkfest. Men nä, springa är inget för mig serru.... *ler* ... och framförallt inte sedan jag vrickade foten. Men jag beundrar er som gör det. Bara både rent fysiskt och psykiskt. Jag kommer hålla mina tummar... HOPPAS DU VINNER! :-)
Själv ska jag ha en överrasknings babyshower för min svägerska. Så planeringen inför den är i full gång. Nämner inget om den i min blogg då jag inte vet ifall hon läser den eller ej. Men roligt kommer det att bli.
Kram