Livet

Livet är förunderligt. Att vara mamma sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Att Joel slutade gå under några dagar gjorde att tankarna började fara igenom huvudet, och jag har tänkt mer än en gång på hur skört livet är. Inte för att han hade en skada som var av fara för hans liv, men ändå. Att sedan en mycket kär medarbetare på arbetet har avlidit i allt för ung ålder, gör att man tänker ännu mer på hur skört livet är. Tankarna går även till kusinen som fortfarande tampas med sin leukemi. Hoppet finns där, tron finns där på ett bra slut på det hela. Hans fantastiska familj kommer att fixa det, det är jag övertygad om.

Tankarna studsar fram och tillbaka. Vad landar det i? Klart är att livet är skört, så vi(jag) måste ta hand om det och förvalta det på bästa sätt.

Dessa filosofiska tankar avslutas med att jag tänker att jag är så oerhört glad över att jag har en sån fantastisk familj, jag har en sambo jag älskar och jag har två underbara barn! Jag har vänner som jag värdesätter högt. Jag är så glad för att jag är jag och att jag får vara en del av allas era liv.