Så där ja! Hela familjen Nilsson vaccinerade mot nöffsjukan. Idag var sista personen ut - Joel. En liten kille som protesterade högt och ljudligt att han minsann inte ville ta någon spruta, för det gör jätteont! Hur motiverar man en bestämd liten kille som säger nej? Jag försökte hit och dit och berättade att det kan kännas, men inte så mycket etc. Storasyster har tagit den och det gick jättebra! eller hur mamma, fy vad du luras kunde jag se hur han tänkte...
Efter att ha stångats blodig mot denna bestämde lille herrn så fick jag gå på det uråldriga knepet: mutan! Så sagt och gjort jag frågade herrn; ok, om du tar sprutan vad vill du ha??? Då kan man ju tänka sig att han skulle säga väääärsta leksaken. Men sonen som tycker att det finaste man kan få och ge till någon är en tårta (det äter man ju bara på fest) sa lika bestämt som han tidigare sa nej: Jag vill ha tårta!
Efter gråt och tandagnisslan hos sköterskan - för det gjorde FAKTISKT jätteont i lilla benet - så åkte vi hem och åt tårta med storasyster och mormor. Så trots allt det onda så blev det jättebra. Joel var nöjd och glad och även storasyster som oxå fick smaka. (Hon undrade dock varför Joel fick tårta som "belöning", medans hon inte fick det när hon tog sprutan...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar