Så var det klart! Tjejmilen är sprungen i år igen. :-) Sprang tillsammans med Ulrika, då hela min kvartett var sjuka/hade ont + att Caroline oxå var förkyld. Det gick bra att springa, det kändes att jag har tränat ordentligt. Härligt!!!
Vi hamnade i startgrupp 2, till vår förvåning då vi trott att vi var på väg till 3:an... Men det var inga problem. Ett reminder till nästa år är att ställa sig längst fram i startgrupp 2. Att vara sist i vilken grupp som helst, är trångt... och man tar sig ingenstans den första km. Det är som en kork, man går fram i princip de första 5 min...
Jag sprang min tjejmil på 59 min. Helt okej tid, trots "korken" i början av loppet!
Jag hade supportrar på sidan i form av mamma, pappa och brorsan samt syrran och Caroline. Det var riktigt kul att höra sitt namn och se dem stå och vinka från sidan. Det gav mer kraft i löpsteget! Mamma var så söt och hade köpt mig en ros efter loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar