En evighet

Det känns som en evighet sedan jag skrev något här. Jag har fortfarande semester, men dagarna är nu räknade. På tisdag drar det igång igen. Jobb och dagis. Om vartannat. Rutiner. Vardag. Bra? Dåligt? Jag tror att barnen mår bra av att få till lite rutiner igen. Nu är kvällarna sena, mornarna likaså (vilket är skönt...). Jag mår bra av rutiner. Jag mår oxå bra av att vara hemma. Men jag känner nu att det börjar bli dax att få igång "vardagslivet" igen.



Har försökt att utnyttja dagarna till max. Har solen varit framme så har vi dragit till stranden. Vi har njutit av Laduholmen, Sörtutt, Rullsand (me love Rullsand!!!) och Högbobadet. Vi har gjort sandslott, badat, hoppat i vattnet, ätit kex och druckit saft. Vi har varit själva, bara jag och barnen, vissa dagar. Andra dagar har vi haft med oss pappa Daniel. Lisa lånades in en dag, mycket mysigt. Caroline å tjejerna en annan. Härliga tider!



Vi har efter besöket av svågern och barnen även haft besök från svärfar. Allt för vårt kök. Köket tar mer och mer form. Och jag verkligen längtar tills det är helt klart! Det kommer att bli så snyggt. Lovar att lägga ut bilder när det är klart.

Efter att alla lämnat oss, var det som att luften gick ur mig. Efter 4 veckors konstant varanäravarandra med alla kära släktingar så kände jag ett stooort behov av ensamhet i vår lilla familj. Jag uppskattar massor våra kära och tackar för all deras hjälp. Men det var med ett stort glatt leende jag vinkade av svärisarna.



Nu ska jag gå upp och jobba lite med köket igen. Sen är d dax för sängen.

Puss å kram på er.