Snart är dagen här. Snart är det begravning för finaste Emma. Så är det. Min klump i magen växer, jag bävar inför begravningen. Vet inte hur jag ska lyckas ta mig igenom den. Sorgen fattar tag i mig och jag rycks bakåt. Det är som ett stort gapande hål. Ibland glömmer jag bort för en stund, tex när jag kramar barnen eller är ute och springer. Men pang så är det tillbaka. Tomheten. Gapet i magen och hjärtat.
Om jag känner så här nu innan begravningen, hur kommer det att kännas under begravningen?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar