Begravningen var tung, mycket tung. Att mötas av en kista med ett kort på min Emmis på och ett hav av blommor runt omkring, det kändes i maggropen. Att lyssna till Kärleksvisan, Air av Bach och instrumentala Tears in heaven, det sög till i hjärtetrakten. Att se alla vänner, familj och släkt sitta i bänkarna och lyssna till prästens ord, det kändes överallt. Massor av tårar. Vackert så det förslår. Ljust och fint. Men fasen vad orättvist. Det ska inte vara så här.
Men all denna kärlek till Emma som genomsyrade begravningen, fantastisk känsla. Hoppas du känner det Emmis, du är älskad, saknad och du fattas oss. puss <3
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar