Efter 10 timmars bilkörande på två dagar är jag nu hemma igen. Mitt besök hos min fina vän gick bra. Mina fjärilar i magen försvann när jag kom dit. Det kändes så rätt att vara där, att bara prata, prata, prata om allt och inget. Om sjukdomen och allt det hemska. Om dået, nuet och framtiden. Vi pratade från sekunden jag kom till sekunden jag åkte därifrån. Det bara vällde ur ord. Många frågor från mig. Många svar från henne. Många tankar från oss båda. Mycket skratt och mycket allvar. Inga tårar, konstigt nog. Men mycket tårfyllda ögon och allvarsamma skratt och tankar.
Det kändes gott att se henne och hennes fina familj. Det kändes gott att få vara där, krama om och rå om. Det kändes gott att se hennes leende, det som finns där som förut. Trots allt det hemska. Det ger hopp i en annars så grym verklighet.
Jag önskar så att jag kunde finnas där mer. Varje dag om det gick. Tack för att jag fick rå om dig/er en liten stund. Jag tycker så innerligt mycket om er.
Kramar
1 kommentar:
Och jag tycker så otroligt mycket om dig min vän!! Det var skönt att du var här i helgen...önskar så att vi bodde närmare varandra :( Tack för att du kom. Många kramar
Skicka en kommentar